Anläggningen var sliten, nästan lite ruffig. Men det var något med de gröna cementväggarna, ljudet av bollen som studsade och energin på platsen som fastnade direkt. Jag minns att jag tänkte: ”Det här är nog något i stil med squash – fast mer avslappnat.”

Vi hade alla spelat både tennis, squash och badminton tidigare – och det märktes att padel låg någonstans mittemellan.

Redan efter några minuter kändes det som att vi hittat ett nytt favoritsätt att umgås och svettas på. Det var lätt att komma in i spelet, tempot var lagom och känslan liknade strandtennis – men med riktiga regler och en bana att röra sig på.